Säker cykling i huvudstaden
Är man cykelfantast så är man. Det finns inte mycket som kommer emellan en riktig cykeltok och dennes cykel. Det skulle vara en väldigt sportig sadel och ett par stilrent svarta hängselbyxor i spandex och lycra. Och storstaden.För ett par år sedan genomförde Stockholms stad tillsammans med initiativtagaren Stella Fare en riktig cykel-revolution i Stockholm. Det skulle finnas cykelbanor till alla i alla delar av trafiken. Utom på motorvägarna förstås. Längs med landsvägar på väg in och ut ur staden drogs cykelbana vid sidan av vägen. Det skulle bli enklare att pendla till och från stan mellan kranskommunerna.
Detta visade sig vara ett bra och lyckat projekt. Inte bara för att olyckorna drogs ned. Fler och fler människor vågade börja cykla innanför tullarna. Även vasaloppstränare och skidfantaster satte på sig sina snabba rullskidor och tog del av de nyasfalterade cykelbanorna utanför Stockholm.
Projektet med cykelbanorna hade förmodligen också en stor del i den allmänna hälso-boomen som de senaste tio åren har upplevt. Idag har så många fler människor en cykel, en gul väst och rediga pendlarkläder än för tio år sedan. Om stadens cykelsatsning har varit direkt eller indirekt bidragande till det ökande cyklandet spelar mindre roll. Hur man än ser på det har cykelpolitiken underlättat otroligt mycket för den allt starkare hälsotrenden i Stockholm. Olika motionslopp som Vätternrundan och Mälaren runt har aldrig sett så många anmälda deltagare. Det samma gäller även för andra motionssporter som löpning och skidåkning. Antalet deltagare i Vasaloppet och Lidingöloppet som fått stora delar av sin fysik och kondition från cykling längs Stockholms gator lät också bara öka.